Klara Lejon

Hej hej!
Jag har haft mitt första kalas! Den 23 januari hade mamma och pappa ordnat en namngivningsfest för mig. Jag ville inte ha något stort pampigt kalas, så det blev inte det.
Mormor och morfar kom och gammelmormor och Ronald. Love kom med sina föräldrar och även min kompis Ebba och hennes mamma och pappa. Vi fikade gott och mamma och pappa berättade lite om mig. Jag fick veta varför jag fick heta Klara. Det visade sig att mamma och pappa visste att jag var en flicka när jag var i magen. När mamma åkte till Lycksele på ultraljudet så fick hon en lapp med en figur på. Hon som jobbade där skrev ner att hon tyckte hon såg en flicka i magen. Mamma tog den ihopvikta lappen och lade den i fickan - utan att titta på den! Men efter två dagar kunde de inte hålla sig längre.
De bestämde sig för att jag skulle heta Klara för att de både tyckte att det var en jättefint namn! Men vet du vad? Jag föddes på Klara-dagen!! Jepp, jag har namnsdag på min födelsedag! Inte illa,va! Och sen så berättade min farmor att hennes farmor hette Klara.



Alla som kom var så snälla. Jag fick ju paket också! En fin tavla av mormor och morfar (i liten storlek nu men det kommer en större senare, tihi), en bok om Emil i Lönneberga och pengar av gammelmormor och Ronald, en cool bil av Love med familj och jättefina, hemsydda figurer av Ebba med familj! Och pengar för framtiden av mammas farmor och farfar i Dajkanvik. Tack å tack, allesammans!








Synd att många som jag tycker om bor så långt borta. Som farmor och farfar, faster Malou, Mattias och kusin Frida, faster Emilia och Andreas, moster Ida-Maria och Magnus och moster Theresia. Men de kanske kan vara med då jag fyller år istället! Kram kram!

Idag kom Ines och hälsade på. Det är så roligt att träffa barn som inte är så mycket äldre än mig. Jag hänger ju mest med sådana barn. Ines kan sitta och krypa redan. Jag studerade henne noga idag för att få lite tips och inspiration. Våra mammor pratade, pratade och pratade...de är verkligen bra på det!
Efter ett litet tag kom Ann-Eva också. Men Love sov så han hann inte leka med oss. Det var synd det. Fast han kanske tycker att vi är för små och därför inte så roliga lekkamrater. Jag ska växa upp fort så jag blir en bra lekkompis. Promise! 

Idag kom Ines och hälsade på. Det är så roligt att träffa barn som inte är så mycket äldre än mig. Jag hänger ju mest med sådana barn. Ines kan sitta och krypa redan. Jag studerade henne noga idag för att få lite tips och inspiration. Våra mammor pratade, pratade och pratade...de är verkligen bra på det!
Efter ett litet tag kom Ann-Eva också. Men Love sov så han hann inte leka med oss. Det var synd det. Fast han kanske tycker att vi är för små och därför inte så roliga lekkamrater. Jag ska växa upp fort så jag blir en bra lekkompis. Promise! 

Ja, jag är ganska vig jag! Tihi... och ingen tåbira har jag heller. Det fungerar alldeles utmärkt att suga på tårna när man ska byta blöja. Märker dock att mina föräldrar inte tycker att det är en sådan bra idé eftersom det blir svårt att få på mig en ny blöja och nya kläder. Men hallå, jag måste ju testa!

Nu övar jag mina armar som bara tusan! Jag känner att jag snart är redo att börja röra på mig. Jag provdrar upp benen lite och idag kom jag på att man ska lyfta ryggen också. Behöver nog några dagar att få ihop det så kanske jag kan ta mig bort från filten och ut på det stora golvet, tihi.

Jag är ganska precis 5 månader gammal nu och då tycker mamma och pappa att det är dags för mig att prova på riktigt käk. Jag har testat palsternacka och det tyckte jag var ok. Sen har jag även ätit morot till middag ett par gånger och det tycker jag är riktigt mumma! Jag tycker att mamma är lite väl långsam med att ge mig ibland så jag möter upp skeden så snabbt jag kan. Till det brukar jag dricka lite vatten. Det smakar alldeles ypperligt gott. Spännande liv man lever!

Idag kom ett brev på posten till Julia. Det var ett brev från faster Emilia som är ute i vida världen. Julia har fått ett vykort tidigare, där hon berättar om det spännande äventyr hon är på. Och vet du vad?!!!! Hon har HITTAT Nemo! Nemo bor i Thailand!!!!
I det är brevet fanns det vackra snäckor som hon har plockat och skickat till Julia. Min storasyster blev så lycklig! Här tittar vi på kartan var hon är någonstans. Det verkar långt bort, landet Thailand.

...nja, jag vet inte. Här provar jag att trähästen hos mormor och morfar. Tycker nog att det är lite läskigt när den rör på sig så jag avvaktar nog med den fritidsaktiviteten.

...med Julias kompis Lou. Vi möttes på skidspåret för att pröva skidåkning. Det har kommit sååå mycket snö men det gick ta sig dit med vagnen ändå... för våran vagn kan ha skidor. Den gled lätt fram, överallt...på spåret, stigar. Där satt jag och myste medan Julia och Lou provade skidorna.

Puh! Vilken aktivitetsvecka det här är! Vi gör en massa saker hela tiden. Varje gång jag slår upp ögonen är jag på ett nytt ställe. Här är vi på ishallen och åker skridskor med Ella och hennes mamma och pappa. Ellas lillsyster Nellie fick stanna hos sin farmor. Jag fick inte heller åka skridskor, inte ens åka med pappa. Fast om jag ska erkänna så var jag rätt nöjd med att bara sitta och mysa under fleecefilten. Mamma höll mig sällskap bredvid isen. Men jag såg att hon var sugen på att åka! Så jag antar att nästa gång får jag sitta själv på servicebänken...ja, någon måste ju se till att det finns varmt att dricka till alla åkare. :)




Julia var kanonduktig! Hon kunde inte åka först men inom en timme så kunde hon stå och gå/åka själv. Ella med! Det ger mig hopp om att jag också kommer att fixa skridskoåkning i framtiden.

Krampåse!

Precis som min syster så tycker jag om att ha något för ögonen när jag ska somna. Mamma Misse fungerar alldeles ypperligt... grym mysfaktor!

God natt!

Hela familjen Lejon följde med till Bäskele bagarstuga för att baka tunnbröd. Det blev en heldag för mig och mamma där, medan Julia och pappa var där ett tag. De hade visst en date med Ella och hennes pappa Ante i Sporthallen. Det var verkligen intressant att se kladdig deg bli bröd man kan äta. Så nu har vi frysen full av bröd. Mamma säger att det känns kanonbra att ha gjort det själv. Jag är stolt över min mamma, att hon orkade baka så länge. Ja, hon bakar ju inte särskilt ofta precis. Hon har dock sagt att det är hennes nyårslöfte...att baka mera bröd. Vi får väl se! Hihi.
En heldag var dock ganska tröttsamt för en liten tjej som mig, så jag somnade lite här och där.

Ibland är det skönt att bara vara hemma. Det har vi varit hela jullovet. Här är Julia, på sitt rum. Hon har fullt med dinosaurier! Hon gillar verkligen att leka med dem! Själv myser jag gärna i vardagsrummet, för där är det varmt och skönt. Ibland kan det vara nice att sitta i babysittern men mestadels ligger jag på filten på golvet. På kvällen brukar mamma och jag få lite tid för oss själva för då sover storasyster och pappa tränar.

Mitt första nyårsfirande får väl godkänt. Och i det räknar jag bara in mitt eget deltagande. Jag orkade nämligen vara vaken ända till kl. 23 sen blev jag alldeles för trött. Vet att mamma och pappa försökte få mig att sova flera gånger men vad de inte visste var att jag VET att man ska hålla sig vaken till kl. 00 för att få se raketer och fira in det nya året.
Vi höll hus hemma hos Ann-Eva och Jonta, våra grannar. De hade långväga gäster också, från Piteå. Mycket trevliga. De pratade en hel del med mig också, tihi.
Vad hände då egentligen? Jo, ca kl. 23 gick mamma och pappa hem för att lägga mig och storasyster och då somnade alla tre tjejerna. Japp, mamma med! Och pappa gick ut och skålade in det nya året.

Så Gott Nytt 2011, alla jag känner! Jag känner på mig att det kommer att bli ett toppenår! Jag ska ju lära mig en massa saker... krypa, gå, hoppa, prata! Jihoooo!

Himla tur att vi har nycklar till hallen så jag kan träna ordentligt! Jag blir allt bättre på att rulla runt och ställa mig upp på armarna. Och jag även sitta själv. Inte så säkert att de lämnar mig ensam men hyfsat bra, måste jag säga. Ska säga till mamma att ta en bild när jag gör det så du får se.

På julen träffar man många människor! Sannerligen! Jag har hunnit träffa så många människor att det är svårt att hålla reda på vilka de var och var de bor. Men självklart ska jag göra ett försök!
På den stora bilden ser du mig och min moster. Hon heter Ida-Maria och bor aaaaalldeles för långt bort.
Sen så träffade jag mammas moster Ulla-Britt med sambo plus alla hennes barn. Mammas kusiner alltså. Trevligt trevligt. Sen så var vi till Julias fröken Ulla. Och vet ni vad? Ulla är släkt till oss. Hon är mamma till mammas kusiner...hmm...hängde du med? Iallafall så var det en massa barn där. Äntligen fick jag träffa lite normalt folk, dvs barn i min egen ålder och storlek. Där var nämligen Rut. Vi pratade om ditt å datt och lånade leksaker av varandra. Nästa gång vi ses, Rut och jag så har vi bestämt att vi ska härja runt lite mer. Nu var vi mest stilla och det kan ju bli tråkigt i längden.



Sen så har jag varit hemma hos Ebba förstås! Och även träffat mammas faster Viveka med familj. Har jag träffat några fler? Ja, det har jag säkert men just nu kommer jag inte på några fler. Kramis!